Var ingen liten lort! (Originalrubrik) 13/8 2015

FullSizeRender[4]När jag handlar på Ica i Asarum finns där en fantastisk kvinna, Silvia, som sitter vid entrén och försöker ta sig fram här i livet. Jag stannar ofta och pratar lite med henne, hon pratar bra engelska. Hennes dotter satt vid Lidl tidigare, men har åkt hem till Rumänien för, det dyra projektet, att föda barn och Silvia har även barnbarn i Rumänien som är lika gamla som mina egna barn.
Vissa dagar är hon full av energi och har nära till skratt och andra dagar är blicken tom. I början brukade jag köpa mat men blev ombedd att hellre lägga lite pengar i hennes kopp. Jag tycker det är jättesvårt att veta vad som bäst men vi har hittat en kompromiss, en enkel baguette istället, och lite pengar i koppen.
Utanför Coop sitter ofta Adriana. Vi har bara pratat några gånger men vilken trevlig kvinna! Tyvärr vet jag att Adriana så sent som i våras tyckte det var väldigt obehagligt att sitta och tigga då hon fick mycket skäll och glåpord. Och det är klart hon kände så, för de är ju också människor, Silvia och Adriana, de blir sårade och glada av samma saker som du och jag.

Nyligen lanserade Sverigedemokraterna en reklamkampanj som visades i Stockholms tunnelbana gällande att förbjuda organiserat tiggeri och få bort tiggarna.
Och jag blev så nedrans arg! Att Rumänien har problem att ta hand om sina medborgare, i synnerhet de fattigaste och mest utsatta är det ingen fråga om och vi behöver bidra till en lösning. Men det kampanjen bidrar till är tyvärr bara
att misstänkliggöra och alienera. Den gör det lite enklare för oss att titta bort, avhumanisera migranterna och att fortsätta leva med våra fördomar. Den gör det lättare att spotta på, hota, skälla ut och ignorera människor som Silvia vid ICA och Adriana vid Coop.

Hédi Fried överlevde Auschwitz. I sitt sommarprat berättar hon att när nazisterna tvingade judarna att bära Davidsstjärnan på kläderna – då sa ingen något.
När nazisterna förbjöd andra att handla i judarnas affärer – då bet man ihop och ingen sa något.
När nazisterna förflyttade judarna till ghetton – då sa ingen något, och ”man fick ju i alla fall vara tillsammans”.
Hon undrar i efterhand –”Varför sa vi inget?”

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.” sa Jonathan i Bröderna Lejonhjärta och till skillnad från Hédi riskerar vi inte att bli skjutna i huvudet om och när vi protesterar. Det har pågått en debatt i samband med kampanjen om huruvida SD tjänar på protester mot dem. Låt oss inte luras, låt oss inte vaggas in i tron om att det blir bättre om vi håller tyst. Vi har banne mig en skyldighet att skrika så högt vi kan för att inte upprepa historien. Främlingsfientligheten växer sig starkare och det är upp till oss som vill ha ett annat samhälle att höras. Mycket, tydligt och ofta.

Så var ingen ”liten lort” som Jonathan skulle ha sagt, utan höj din röst och gör allt du kan för att lämna en mer kärleksfull värld efter dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s