En fyrkantig kloss funderar

10303173_1532799893628464_74395853803885989_nFörra året hoppade jag in som konsult lite då och då på ett supercoolt projekt som heter ”MY.WAY”. Det är ett projekt som finansieras av arbetsförmedlingen och drivs av projektledare på NetPort Science Park. Det handlar om att få ungdomar mellan 18-25 år ur arbetslöshet genom att jobba med olika sorters projekt inom digitala medier under 5 månader.

Ju mer jag träffade och lärde känna människorna i MY.WAY, desto mer gick det upp för mig hur nedrans trångt och likformigt hålet för vad som anses normalt är. Ni vet som i en sådan där låda som barn ska plutta ner klossar i, rund kloss – runt hål, triangulär kloss – triangulärt hål. Det kändes plötsligt som om hela vårt samhälle bara var uppbyggt av en sorts hål, låt oss säga ”fyrkantiga” i den här krönikan, det passar bra på många sätt.

Jag är ett exempel på en fyrkantig kloss, så är det bara. Jag har två ”oskilda” föräldrar av olika kön, jag är vit och heterosexuell och jag blev bara lite retad i skolan. Jag skapar mina egna jobb och känner att jag kan påverka min och andras situation till det bättre och jag har ett stort kontaktnät. Jag har flertalet privilegium, jag är en fyrkantig kloss.

Ungdomarna i MY.WAY var oftast inte särskilt fyrkantiga alls men ändå skulle de igenom det där fyrkantiga hålet rakt ut i det arbetande fyrkantiga samhället. När icke-fyrkantiga klossar ska igenom fyrkantiga hål så gör det ont och i värsta fall skalas saker av och andra kanske trycks dit med våld för att klossen ska kunna passa in.

Under de tre första av totalt fem månader som MY.WAY drevs förra året valde vi aktivt att inte ställa frågan ”Har du sökt något jobb?” Vi lade ner en massa tid och kraft på att ta reda på hur klossarna såg ut innan de blev pressade någonstans, och vi gav dem verktyg för att återta lite av sina ursprungliga former. När tre månader gått var det dags för avstämning med ledningsgruppen för projektet. Jag glömmer aldrig när vi stod där i en ring och plötsligt dök frågan upp: ”Har ni sökt några jobb?” ”Men tusan”, tänkte jag, ”kan de inte bara få hitta sig själva först så kommer det andra sen?” Men så hände det som fortfarande ger mig rysningar. En deltagare tar ett steg fram i ringen och säger ”Ja, det har jag faktiskt. Tack vare det här projektet sökte jag ett jobb i förra veckan – inte för att jag var tvingad utan för att jag verkligen ville. Det har inte hänt på väldigt länge.”

Det var ett jädra slitjobb för deltagarna och för min kollega Cissi Dahl som ledde projektet – men den kommentaren kommer alltid vara med oss och göra MY.WAY värt varenda sekund. Statistiken visar att 100% hade gått från passiv arbetslöshet till jobb, praktik, sommarjobb eller studier 3 månader efter avslutat projekt, och efter 6 månader var 80% av deltagarna fortfarande sysselsatta. Det är en succé!

När vi tycker att någon är ”normal” utgår vi från oss själva och de privilegier vi har. Har du funderat på vilka dina är? Vågar du erkänna dem? Det kan ju faktiskt vara lite läskigt, för som Spindelmannens farbror Ben sade ”With great power comes great responsibility” – och privilegier är en sorts makt.

Om nästan exakt en månad är det uppstart av andra upplagan av MY.WAY och i år har jag äran att leda projektet. Och det känns fantastiskt bra att få använda så många privilegium som jag bara kan för att bygga upp någon annan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s